[0:06]Kul att få komma hit. Eh jag heter Anders, jag är läkare och psykiatriker och jobbar i Stockholm på Sofiahemmet. Och om man är psykiatriker så är man en doktor som arbetar med hjärnans sjukdomar, med depressioner och ångest och den typen av saker. Och jag har intresserat mig för det här, hur det kan komma sig att fysisk aktivitet, att man rör på sig så motionerar, att det är så vansinnligt viktigt för hjärnan som det faktiskt har visat sig vara. Fysisk aktivitet är faktiskt så viktigt så att man kan säga att det är det kanske absolut viktigaste man kan göra för sin hjärna. Och det kan låta konstigt. Kanske särskilt om det kommer från en psykiatriker. Jag hade nog gissat själv att det viktigaste man kunde göra för sin hjärna är soduko eller korsord eller så där. Men det är faktiskt inte det, utan det är att röra på sig fysiskt. Att man rör på sig innebär inte eller gör bara inte så att man mår bättre utan det gör så att man förbättrar i princip alla tankemässiga förmågor. Man blir mer koncentrerad, man minns bättre, man blir mer kreativ och sanslöst nog som ni kommer få se så verkar det till och med kunna påverka vår intelligens lite grann. Och det här är inget som jag har suttit hemma och kokat ihop själv på kammaren utan det här är vad man har kunnat se i modern hjärnforskning de sista 10-15 åren. Och många av de här finden som ni kommer se idag, de har man gjort med hjälp av magnetkamera. Och magnetkamera är en slags röntgenundersökning kan man säga, som inte innehåller någon strålning och med hjälp av den kan man lite grann lyfta på locket, titta in i huvudet och se vad som händer i realtid i ens hjärna när man tänker på olika saker och när man gör olika saker. Och den forskningen har avslöjat hur vansinnigt viktigt det är för hjärnan att vi rör på oss fysiskt. Och jag har skrivit en bok om det som kom ut för två år sen och den heter Hjärnstark och i den här boken så går jag igenom hur hjärnan påverkas av att vi motionerar utifrån ett antal olika tankemässiga förmågor. Och jag tänkte lägga upp det på ungefär samma sätt i den här under den här föreläsningen som jag gör i boken och då skulle jag vilja börja med att prata om koncentration. Och det här tror jag alla kan känna igen sig.
[2:27]Man sitter i skolan eller på jobbet eller vad man nu är och så ska man koncentrera sig och så har man tusen saker som drar ens uppmärksamhet. Klasskompisarna, kollegorna, printern som går eller såklart den där ständigt närvarande mobiltelefonen som jag bara är där hela tiden och nästan suger in oss i den.
[2:50]Skulle man kunna tänka sig att man kan träna upp sin koncentration genom att träna upp sin kondition? Det är en spännande fråga, men för att svara på den måste man till att börja med kunna mäta koncentration. Och hur mäter man koncentration? Ska man bara fråga henne där om hon känner sig koncentrerad på en skala ett till 10? Det kan man ju såklart, men man vill gärna mäta saker lite mer exakt i forskning och därför har det utvecklats ett test för koncentrationen. Det testet är jätteenkelt, det ser ut så här. Man får se fem pilar och så ska man ange vart pilen i mitten pekar. Åt vänster eller höger, det är hela uppgiften. Och först ser man raden A och då så markerar man att den pekar till höger då förhoppningsvis och sen ser man raden B och då markerar man att den pekar till vänster och så. Och det här går fort, man får bara se de här raderna i en sekund. Och då då tänker säkert en del av er att men vad är det här med koncentration att göra? Men det här testet som är väldigt enkelt naturligtvis, det är faktiskt en komplicerad uppgift för hjärnan att lösa för den måste fokusera på en sak, pilen i mitten och blockera ut allt runt om. Pilen runt om, och det är i grund och botten precis det man måste göra här också, att man fokuserar på en sak, förhoppningsvis datorn och blockerar ut allt runt om. Och det här testet, det har faktiskt visat sig spegla koncentrationsförmåga förvånansvärt bra. Individer eller personer som har bra resultat på testet, de har bra koncentration. De som har svårt med testet eller de de som har svårt med koncentrationen till exempel de med ADHD, de har oftast svårt för det här testet. I USA så bestämde sig ett antal forskare för att se om det fanns en koppling mellan koncentrationen, mätt med den här testet och kondition, så man samlade in drygt 100 personer. Och så testar man deras kondis och så testar man dem med det här koncentrationstestet då. Och då såg man mycket riktigt att de som hade bra kondition hade i genomsnitt bra koncentration. Det fanns enskilda undantag, men i genomsnitt så hade de som hade bra kondis bra koncentrationsförmåga. Man undersökte också hjärnan hos de här individerna med magnetkameran när de gjorde testet och såg att de som hade bra kondition, de hade dels bra koncentration i snitt, men de hade också ökad aktivitet i områden i hjärnan och framförallt områden som sitter i pannloberna.
[5:21]Och det är den delen av hjärnan som sitter bakom pannan. Och de här områdena i pannloberna visste man sen tidigare var viktiga för koncentration. Så de som hade bra kondis hade alltså bra koncentrationsförmåga, men de hade också skillnad i aktivitet i hjärnan som kunde förklara det. Och då när ni hör det så kanske ni tänker att oj, de kan ha fått bra koncentration genom att röra på sig, alltså öva upp sin kondis. Mmm, så skulle det kunna vara, men det skulle lika gärna kunna vara tvärtom. Det kan ju lika gärna vara så att de som har bra koncentrationsförmåga från början tycker om att röra på sig. Vad är hönan och vad är ägget det där? Så för att svara på den frågan som bestämde man sig för att samla in ett nytt gäng individer. Drygt 100 personer och de lottar man till två grupper. En grupp som fick promenera tre gånger i veckan, 45 minuter per gång, snabb promenad. De gick fort, men de sprang inte. Och den andra gruppen hade tre gånger i veckan, 45 minuter per gång, lugna stretchövningar där de inte fick upp pulsen. Så pågick det sex månader så en grupp gick regelbundet under sex månader och en grupp hade stretchövningar under det här året och så testar man dem med det här koncentrationstestet innan den här sexmånadersperioden och efteråt. Och vad såg man? Jo det visade sig att stretchinggruppen hade oförändrad koncentration och promenadgruppen hade förbättrad koncentration. Man undersökte också hjärnan hos de här individerna med magnetkamera innan den här sexmånadersperioden och efteråt och såg att de som hade promenerat hade inte bara fått förbättrad koncentration, de hade fått ökad aktivitet i de här områdena i frontaloberna som var viktiga för koncentrationen. Och den här undersökningen, den publicerades för 15 år sen och det man sa då, det var att herregud, det händer ju faktiskt någonting i huvudet när vi rör på oss. Någonting som vi kan mäta och som påverkar en tankemässig förmåga i det här fallet då koncentration. Det kommer bli lite grann startskottet på hur hjärnan påverkas av fysisk aktivitet, för majoriteten av den forskningen då har man gjort de sista 10-15 åren, så det är ganska ny kunskap. Det här försöket som jag just berättade om, det var gjort på vuxna, gäller samma sak barn? Ja det verkar så faktiskt. 20 minuters rörelse vid ett enda tillfälle gjorde nioåringar bättre på läsförståelse. Och sättet man har gjort det här testet på, det är att man har låtit en grupp nioåringar vara fysiskt aktiva, sporta och leka i 20 minuter och så gör de ett läsförståelsetest därefter. Och så jämför man det med en grupp nioåringar som är i vila i 20 minuter och som sen gör samma test. Då presterar de som har rört på sig bättre då. Bara 12 minuters rörelse har visat sig förbättra läsförståelse och uppmärksamhet, så att man blir bättre på läsförståelse, man blir mer uppmärksam efter 12 minuters fysisk aktivitet. Och så lite som fyra minuters rörelse har visat sig öka tioåringars förmåga att bortse från distraktioner. Och i det här fallet då är det fyra minuters intensiv rörelse. Och då tänker säkert en del av er att ja men då har man bara sprungit av sig överskottsenergi så att de blir lugna. Men så enkelt är det inte. Hjärnan fungerar bättre i rörelse och det gäller framförallt efter rörelse och det gäller både vuxna och barn. Man kan tycka liksom att den här typen av tester, läsförståelsetester och bortser från distraktioner och så, det har liksom inget med verkligheten att göra. Det är så konstlåt på något vis. Så rent konkret, skulle barn och ungdomar kunna bli bättre i plugget om de rörde på sig mer, till exempel om de hade mer skolgymnastik? Ja det undersökte man faktiskt i en ort i Skåne som heter Bunkeflo. Och där lät man en lågstadieklass ha skolgymnastik varje dag. De fick ha skolgymnastik alla skoldagar, alltså fem dagar i veckan. Normalt har lågstadiebarn bara skolgymnastik två dagar i veckan, ibland bara en till och med, men de här hade fem dagar i veckan. I övrigt så kom de från samma områden som alla andra barn och läste samma böcker och hade samma lärare och så där. Så vad hände med de här barnen då? Ja då blir de bättre i skolgymnastik, men det säger sig själv för det hade de mer tid att öva på, men de blev också bättre i matte och framförallt svenska. Och det var fler bland de barnen som gick ut nian med godkända slutbetyg. Ett mönster i samma linje såg man i USA i en delstat som hette Nebraska där man tittar på 12000 barn. De som hade bra kondis, de var bättre på matte. Det fanns naturligtvis många enskilda många undantag, men i genomsnitt så var mönstret det där. I bra kondis, bättre på matte. Här är en annan undersökning, 250 mellanstadiebarn, de som var i bra form, de var bättre på matte och läsförståelse. Och bra form, vad är det fallet? En kombination mellan styrka och kondition. Eh och jag tycker själv har jag alltid haft liksom en fördomsfull bild av att barn som sportar mycket, de är oftast dåliga i teoretiska ämnen, för de är bara intresserade av idrott. Men det stämmer verkligen inte, utan det är i praktiken precis tvärtom. Och min personliga slutsats av det här i alla fall, det är att skolgymnastik och skolidrott, det handlar inte om att man ska bli bra på någon sport, utan det handlar om att man ska bli bra på matte och svenska. I grund och botten så handlar det om att man ska förbättra förutsättningarna att bli bra på matte och svenska. Man lär sig ju inte glosor och multiplikationstabeller av sig själv av att vara ute och spela fotboll, men man förbättrar förutsättningarna att lära in det då. Nästa område jag tänkte prata lite grann om det är minnet och då vill inte jag förstöra någonting här, men det här är tyvärr en dyster sanningen, minnet krymper med åren i takt med att man blir äldre. Eh de här röda korvarna här, det är hippocampus och det är hjärnans minnescentrum. Man har två hippocampus, en i varje hjärnhalva och hippocampus har många viktiga uppgifter, den fungerar bland annat som en slags hjärnans GPS och den upptäckten ska jag säga belönades med Nobelpriset här om året. Men hippocampus är oerhört viktig för minnet och den är som störst när man är någonstans kring 25-30. Då är den stor som tummen. Så för många av er håller den fortfarande på att växa, men någonstans kring 25-30 så är den som störst och sen börjar den krympa. Och det gör en tyvärr med någonstans kring 1 % per år under resten av livet. Och det bidrar till att minnet blir sämre i takt med att åren går, för det blir det för nästan alla människor då. Att hippocampus krymper, det har man alltid trott varit oåterkallerligt. Det går inte att bromsa det. Man har känt till att om man dricker mycket alkohol eller missbrukar narkotika, då krymper hippocampus snabbare. Så att påskynda krymptningen, det är inga problem, men att bromsa krymptningen, det har ansett som omöjligt. Fram till dess att forskare i San Diego i Kalifornien började misstänka att kanske kan man ändå påverka det här med konditionsträning. Och varför trodde de konditionsträning då? Varför trodde de inte Sudoko eller korsord eller något sånt där? Jo, de hade sett att om man stoppar in ett hjul i buren hos laboratoriummus som mössen får springa på, då bildar de nya hjärnceller i hippocampus. Och de bildar massor nya hjärnceller i hippocampus. Hippocampus växer till och blir större hos de här mössen som springer på hjulet och mössen får också bättre minne. Och när man testar minnet hos möss gör man det genom att lära dem att gå i labyrinter och så ser man hur lång tid de tar på sig innan de lär sig hitta. Då visade det sig att de mössen som har sprungit, de hittar snabbare. De har bättre minne och deras hippocampus blir större. Att möss får en större hippocampus och bättre minne av att röra på sig. Gäller det även människor? Ja det kan man inte bara utgå ifrån så där, det måste man ju testa först. Och ett sånt försök har faktiskt gjorts. Då samlar man in drygt 100 personer, lottade dem till två grupper. En grupp som fick promenera tre gånger i veckan, 40 minuter per gång i det fallet, snabb promenad. De gick fort, men de sprang inte. Och den andra gruppen hade tre gånger i veckan, 40 minuter per gång, lugna stretchövningar där de inte fick upp pulsen. Så pågick det i ett år. Så en grupp gick under det här året och en grupp hade stretchövningar under det här året och så mätte man hippocampus storlek innan det här året och efteråt. Och när man mäter hippocampus storlek så gör man det med magnetkamera då. Vad hade hänt under det här året? Ja man börjar med stretchgruppen så hade hippocampus krymp med 1,4 %. Det var ett ganska förväntat fynd, den krymper med ungefär 1 % per år. När man däremot tittar på promenadgruppen, då såg man något som var väldigt oväntat och det var att hippocampus hade inte krymt utan växt till med 2 %. Så istället för att bli ett år äldre hade den rent storleksmässigt och blivit två år yngre så att säga. Här borta så ser ni hippocampus var de sitter om man ser hjärnan på den ledden där och man har markerat med gult de hippocampus sitter.
[15:19]Och då tänker säkert en del av er att men det där spelar väl ingen roll, det är väl bara sånt som forskare bryr sig om för det här påverkar inte hur man fungerar. Men det gör det faktiskt, det spelar lite roll det här för att den här blåa gruppen som hade promenerat, de hade inte bara fått en större hippocampus under året, de hade fått bättre minne under året. Man testar de här individerna med en lång rad minnestester när det här började, det är det som kallas för baseline och efter ett år och det visade sig att promenadgruppen hade fått förbättrat minne medan stretchgruppens minne var oförändrat. Och bara så att man ska få någon slags uppfattning om hur mycket minnet förbättras om man rör på sig så kan man säga att om man har låtit folk lyssna på glosor. Så får en låter man en grupp höra orden när de sitter ner och så har man en annan grupp som hör orden när de går. Och så tittar man dagen efteråt hur många ord har de lärt sig? Då lär man sig i genomsnitt 20 % flera ord faktiskt om man hör orden när man går, så det är ganska stora effekter då.
[16:26]Att man mår bättre av att röra på sig då, det känner ju de flesta till och det tror jag alla ni har känt någon gång, men vad beror det på egentligen i hjärnan? Ja det finns ett antal olika ämnen som reglerar vårat känsloliv och hur som påverkar hur vi mår och det här är tre av dem. De här tre är alla väldigt viktiga.
[16:51]Serotonin har man satt i samband med en känsla av lugn och harmoni och inre styrka, gott självförtroende kort och gott. Brist på serotonin har kopplats till ångest och oro, tvångsmässighet. Noradrenalin, det är mer vakenhet. Eh att vara pigg och att dopamin, det motiverar oss att göra olika saker. Äta god mat, lyssna på musik, umgås med våra kompisar, allt är sånt som ger dopamin. Läkemedel som man tar om man är deprimerad, alltså antidepressiva mediciner, de påverkar de här ämnena till lite olika utsträckning. De vanligaste antidepressiva medicinerna, de påverkar framförallt serotonin, men det finns också antidepressiva som påverkar noradrenalin och dopamin. Och det antidepressiva läkemedel gör kort och gott, det är att höja nivåerna av de här i hjärnan. Vad händer om man är fysiskt aktiv då? Vad skulle hända om jag stack ut och sprang nu? Ja då skulle nivåerna öka av alla tre. Och de ökar faktiskt inte främst under själva aktiviteten, utan i ännu högre utsträckning efter att aktiviteten är klar. Nivåerna av de här tre ämnena tros vara som högst mellan 15 och 60 minuter efter att man har sprungit eller cyklat eller vad man nu har gjort. Och det bidrar till den här känslan som jag tror att de flesta av er har upplevt någon gång att man mår bra kort och gott när man har varit fysisk aktiv. Om man ökar nivåerna av de här ämnena i hjärnan med läkemedel mot depression, om man också ökar nivåerna av de här ämnena i hjärnan med fysisk aktivitet, betyder det att man kan behandla depressioner med fysisk aktivitet? Det kan man faktiskt. Fysisk aktivitet har visat sig vara lika effektivt eller har jämförbar effekt med medicin med antidepressiv medicin. Så det fungerar lika bra som antidepressiv medicin vid milda och medelsvåra depressioner. Men och det är ett stort men, för att få hela den effekten så räcker det inte med att promenera. Då måste man se till att få upp pulsen och man måste göra det tre gånger i veckan, 45 minuter per gång och det kommer ta fem sex veckor innan man får full effekt. Men när man väl får det, då är den fullt jämförbar med antidepressiv medicin. Och då tänker säkert en del av er att det där är ju helt orealistiskt. Om man är deprimerad så orkar man ju knappt gå upp i sängen, nu ska man orka gå ut och springa då. Och det är såklart en bra invändning, men en anledning till att jag tar upp det här, det är att jag har mycket patienter med depressioner och de frågar ofta mig, vad är det som verkligen fungerar? Vad har bevisad effekt mot depressioner förutom tabletter? Och då säger jag jämt psykoterapi, det vet alla om och så säger jag konditionsträning och det är det väldigt få som vet om. Och den enda anledningen som jag kan komma på att till den utbredda okunskapen, det är pengar, det har inte funnits lika mycket pengar att tjäna på att föra ut det budskapet som att sälja mediciner mot depression. Sen vill jag betona det att läkemedel mot depression är bra, de har ju stor nytta och för vissa är det livsavgörande, men det finns de som av olika anledningar inte vill ta medicin. De kanske har haft biverkningar eller de vill bara inte ta en tablett och då är det viktigt att veta att det finns ett rent naturligt alternativ som faktiskt fungerar och som absolut inte har några biverkningar här då. När man ändå pratar om att må dåligt så är det ju svårt att runda det här. Stress och det är ett jättelik samhällsproblem idag som ni säkert har hört eller läst om. Men vad är egentligen stress i kroppen och hjärnan? Ja det viktigaste systemet för det, det kallar man för HPA-axeln. H:et står för hypotalamus, det är en del av hjärnan. P:et står för pituitary gland, hypofysen, det är en körtel på undersidan av hjärnan och A:et står för adrenal glands och det är binjurarna. De sitter ovanpå njurarna och de gör ett hormon som heter kortisol. Kortisol är kroppens viktigaste stresshormon då. Det här systemet, vårt stressystemet alltså, HPA-axeln, det har vi gemensamt med i princip alla djur som har en ryggrad. Så fiskar och ödlor och hundar och katter och apor och alla de har en HPA-axel precis som vi människor. Förmodligen så har det här systemet utvecklats för att vi ska kunna möta ganska akuta hot. Om man tänker sig en situation när våra förfäder gick på savannen och såg de ett lejon, då noterar hypotalamus, åh det där är livsfarligt. Ber hypofysen att i sin tur binjurarna att släppa ut kortisol. Allt det går så här från att man ser lejonet till att kortisolnivåerna stiger i blodet, så går det på nolltid då. Vad gör kortisol? Ja bland annat får det hjärtat att slå snabbare och hårdare och det tror jag alla här inne har känt att när man blir stressad så går pulsen upp. Men varför gör den det egentligen? Jo i det här akuta läget med lejonet eller tigern eller vad det nu var som stod framför oss, då måste vi göra något åt det. Vi måste antingen gå till attack eller springa därifrån och det brukar man kalla för fight or flight. Och för att man ska prestera så bra som möjligt i den typen av situation så behöver kroppens muskler mer blod. Det är därför hjärtat slår snabbare och hårdare när man blir stressad. Kroppen förbereder sig kort och gott för strid då, eller flykt. I det här historiska exemplet med lejonet eller tigern eller vad det nu var man hade som stod framför en, då var man ju tvungen att bestämma sig ganska snabbt vad man ska göra åt det. Har man ett lejon framför sig så kan man liksom inte fundera så länge på vad man gör. Antingen springer man eller också så går man till anfall. Man kan inte tänka efter så länge. I vår värld så slipper vi gå och tänka på lejon och tigrar och den typen av livshotande situationer. Men problemet är att samma system är aktivt i oss när vi stressar och vi stressar av en helt andra orsaker som tenter eller prov eller villaån eller deadlines på jobbet eller vad det nu kan vara. Och den typen av stress som vi upplever, den är inte lika intensiv som när man stod inför ett lejon naturligtvis, men den kan vara mycket mer pågå mycket längre tid. Och att utsätta oss för hög aktivitet i det här systemet under för lång tid och med för lång tid så menar jag snarare månader och år än dagar och veckor. Det tycks vara skadligt, inte för alla, men för vissa i alla fall och det är ingen slump att den vanligaste orsaken till depressioner och utmattningssyndrom och så, det är långvarig stress då. Sen är det väldigt viktigt att vara lite nyanserad när man pratar om stress. Stress i sig är inte farligt och vi behöver kortvarig stress för att kunna fungera, så att ha en tuff vecka i plugget eller på jobbet, det är absolut ingen fara. Det är den här långvariga stressen, månader eller år utan återhämtning, det är den som är skadlig då. Finns det något man kan göra för att få det här systemet att passa lite bättre in i den värld vi lever i då? Ja ett förslag är faktiskt fysisk aktivitet. Om jag går ut och springer nu eller cyklar eller något sånt där, vad händer då? Jo, då stiger kortisolnivåerna mitt i blodet och det beror på att fysisk aktivitet är en form av stress för kroppen. Men när man har sprungit klart, cyklar klart, spelat fotboll klart eller vad man har gjort, då sjunker kortisolet. Och då sjunker det till lägre nivåer än det var innan man började springa. Det intressanta är sen att ju mer man upprepar den här löpningen, fotbollen, simturen, desto mindre stiger kortisol under själva aktiviteten och desto mer sjunker kortisol efter att aktiviteten är klar. Och det allra mest intressanta är att när man sen stressas av andra orsaker än fysisk aktivitet, då reagerar man inte lika starkt på det. Man reagerar inte med samma kortisollökning om man är vältränad, om med vältränad menar jag om man har bra kondition. Och ett sätt att sammanfatta allt det som jag just sa, det är att regelbunden fysisk aktivitet lär kroppen att inte reagera så starkt på stress. Man tål stress bättre om man rör på sig. Det här såg man också i Finland när man lät nästan 300 mellanstadiebarn göra olika typer av stresstester. De fick räkna under tidspress och så fick de hålla presentationer inför varandra och så mätte man kortisol hos barnen och såg att vissa reagerar väldigt kraftfullt, de blir väldigt stressade, mycket kortisol. Andra tog det mycket lugnare, lägre kortisol. När man lät de här barnen ha på sig en stegräknare under en dag, då såg man ett mönster. Ju fler steg de tog per dag, desto mer lägre kortisollökning under stresstesterna, så ju fler steg de tog per dag, desto bättre tålde de stressen. Och det fanns en grupp barn som knappt reagerade med någon kortisollökning alls. De verkar nästan vara immuna mot stressen. Det spelar ingen roll hur stressande situationen var, de reagerade ändå, de tog det ändå lugnt så att säga. Och det var de barn som tog flest steg per dag. Och det tycker jag själv är tänkvärt hur ett skolidrottsperspektiv då.
[26:34]Jag sa i början att det kanske till och med skulle kunna påverka vår intelligens lite grann och det kan låta konstigt. Hur kan man ens ställa den här frågan? Ja det har faktiskt forskats på om det finns har funnits finns en koppling mellan hur mycket man rör på sig fysiskt och ens intelligens, där påverkas det kring sånt i 50 år åtminstone. Men faktum är att uppgift från Sverige kom och var avgörande för att ge ett svar på den här frågan det är i alla fall en fingervisning om ett svar. Och vad var det för uppgifter då? Jo fram till för drygt 10 år sen så var det obligatoriskt i Sverige att mönstra inför militärtjänsten. Alltså lumpen om man var 18 år och man. Och jag kommer ihåg att jag åkte till ett centrum som låg i Solna när jag var 18 och där fick man under en dag göra en rad olika tester, bland annat ett konditionstest, ett styrketest och ett IQ-test. När man för ett par år sen slog ihop uppgifter från 1,2 miljoner svenska 18-åringar. Nästan 30 årskullar. Då såg man det här, de som hade bra kondis, de hade hög IQ. Det här är kondition där ett är sämst och nio är bäst och som ni ser ju bättre kondis, desto högre IQ. B här ser man styrka, det var inte kopplat till IQ. De som var starka var varken stark smartare eller mindre smartare än de andra. Det var bara absolut lägsta nivån det fanns en koppling men annars fanns ingen. IQ-testet bestod av olika deltester, ett logiktest och ett ordförståelsetest och så. Och som ni ser så var bra kondis kopplat till bättre resultat på alla deltesterna. Och det här är väldigt sällan man ser så här snygga raka linjer i forskning kan jag säga och det beror på att det här är uppgifter från 1,2 miljoner personer. Så att det här är verkligen inget bifynd då. Och då när ni ser det här så kanske någon tänker, oj, de har blivit smartare av att röra på sig. Mmm, så skulle det kunna vara, men det skulle lika gärna kunna vara tvärtom. Det kan ju lika gärna vara så att smarta 18-åringar tycker om att röra på sig. Vad är hönan och vad är ägget det där? Så då försöka svara på den frågan så bestämde man sig för att titta på enäggstvillingar. Och enäggstvillingar har, som ni kanske vet, identiska gener eller i den närmaste identiska gener för det kan finnas små små skillnader faktiskt. Enäggstvillingar har nästan alltid växt upp tillsammans. Och när man låter enäggstvillingar göra IQ-tester så ligger de normalt väldigt nära varandra, nästan så nära varandra som om man är ensamma person gör ett IQ-test vid flera tillfällen för det beror ju på lite på vilken dagsform man är ju så. Det fanns en grupp enäggstvillingar där en tvillingbrorsan hade bra kondis och hans tvillingbror hade dålig kondis. De borde ju ha haft i princip identiskt IQ då i och med att de var enäggstvillingar, det hade de inte. Även bland enäggstvillingarna såg man det här mönstret. Tvillingbrorsan med bra kondis hade högre IQ än sin tvillingbror med dålig kondis och det tror jag personligen är så nära ett bevis man kommer komma på att fysisk aktivitet kanske till och med påverkar vår intelligens lite grann. Sen är det naturligtvis så att det är många saker som påverkar vår intelligens. Det är ju våra gener och vår utbildning och en massa andra faktorer, men faktum är att konditionen verkar vara en av de faktorerna och det är synd att inte fler kände till det tycker jag.
[44:53]Ibland så får jag frågan, vad betyder fysisk aktivitet för dig? Och jag ser på det så här, det är en återgång till den livsstil som vi är utvecklade för och som både kroppen och hjärnan kommer belöna oss för. Och ni vet lika väl som jag att det pågår en mega hälsotrend just nu där biljetterna säljs slut till Stockholm Marathon och Vasaloppet och Iron Man och allt vad det är på en förmiddag. Samtidigt finns det stora grupper i samhället som känner att jag orkar inte vara en del av allt det där. Jag hör inte till dem. Och till dem som känner så så har jag verkligen all förståelse och jag vill säga det att skit i hela mega hälsotrenden. Strunt i den, strunta i alla långlopp och all hälsohysteri, men se till att röra på dig på något sätt. För det handlar inte om att vara sportig och det handlar inte om att ta del av en livsstil, utan det handlar om att hjärnan och på köpet också ska funka så bra som möjligt därför att vi människor är utvecklade på det sättet. Och det märker jag är ett ett argument som en del i alla fall lyssnar på. Nu ni har varit superduktiga och lyssnat eh så här långt och då ska jag ta det absolut sista och det är det här. Oj. Den tröttade tydligen på att höra på mig där. Finns det en optimal träningsdos ur hjärnsynpunkt? Vad ska man göra om man vill göra max för sin hjärna utifrån perspektivet fysisk aktivitet? Ja det är svårt att ge ett exakt svar på den här frågan, men man kan i alla fall säga en sak som är det absolut viktigaste och det är det här, allt räknas. Hjärnan räknar varenda steg.
[46:37]Fem minuters promenad är bättre än ingenting, det syresätter hjärnan som ni såg tidigare. Så allt är bättre än inget. Vill man göra maximalt för sin hjärna utifrån perspektivet fysisk aktivitet, då ska man se till att få upp pulsen. Och man ska helst göra det tre gånger i veckan, 45 minuter per gång om man vill göra precis allt för hjärnan. Det spelar ingen roll vad man gör, det går lika bra att cykla som att simma, som att spela fotboll, som att åka längdskidåkning eller vad man nu tycker om. Så att gör det som ni tycker är roligast. Det som räknas är hur andfådd man blir och hur mycket pulsen går upp. Och slutligen så tycks styrketräning utifrån vad vi vet idag i alla fall inte ha riktigt lika positiva effekter på hjärnan. Styrketräning har effekter på hjärnan som är positiva, så är det, men de effekterna är inte riktigt lika stora som det man får av konditionsträning. Så det kan vara värt att lägga in konditionsträning någon gång i alla fall tycker jag om inte annat ur en ren hjärnsynpunkt. Det var var vad jag hade tänkt att upp om det här. Är det någon av er som har några frågor?
[48:24]Ja, ja men det är ingen jättebra fråga. Jag har följt den här forskningen i nästan 20 års tid skulle jag säga. Och det man har kunnat se det är att de sista åren så har det publicerats flera och flera och flera och flera undersökningar som alla pekar åt samma håll. Hur viktigt det är för hjärnan att vi är fysiskt aktiva. Det kom någon enstaka undersökning för 10, 15, 20 år sen och nu kommer det flera varje månad skulle jag säga. Så så det har hänt mycket vår vår förståelse kring hur hjärnan påverkas av fysisk aktivitet har ökat väldigt kraftigt de sista åren.
